Klockan är 6 och jag är som vanligt vaken. Idag vaknade jag 5:15. Det är tydligen så det är nu.

På fredagen åkte Juni övernatten till sina morföräldrar och jag åkte till Eva. Där åt vi räkpasta och ostbricka, drack vin, pratade och pratade. Jag har inte haft en så bra kväll på väldigt länge.

Att för några timmar bara få vara jag, utan förväntningar. Det var viktigt.
Igår vaknade jag upp till det vackraste lördagsvädret. Jag låg i soffan framför Downton Abbey en stund innan jag åkte in till stan för lite terapi. Jag har saknat terapi. Det är så himla många år sedan senast. Just nu i livet är det absolut nödvändigt och jag är så tacksam för att jag hittade rätt såhär fort.
Resten av dagen var vi ute. Tankade i oss av solen och ljuset. Det var fint.