Att få barn

Jaha. Vad skriver man riktigt efter att man har fått barn? Jag har ingen aning faktiskt, men något ska jag väl försöka få ihop. Kanske kan börja med att skriva något om förlossningen.

Eller först och främst vill jag ändå skriva hur tacksamhet är den största känslan just nu (bland alla andra tusen miljoner känslor). Kan bara inte förstå hur det är möjligt att vi har fått vår lilla flicka till oss nu. Äntligen.

Ungefär den sista bilden jag tog innan allt satte igång. Nästa morgon vaknade jag av att vattnet gick kl.4:45 och vid 9:30 åkte vi in till Kvinnokliniken för att ta några prover. Var ganska förberedd på att eventuellt bli hemskickad efter testerna. När vi kom fram hade mina värkar ändå blivit väldigt täta och medan jag väntade på resultatet från proverna så bad jag om att få bli inskriven. Det fick vi och vi blev flyttade till ett tillfälligt rum därifrån vi sedan efter ett tag fick komma till en förlossningssal.

Fick lustgas (som inte var någon höjdare för mig, men använde den ändå genom hela förlossningen) och mycket snabbt efter att vi kom till fölossningssalen beställdes epiduralen. Hade väääldigt ont vid det här laget och var så tacksam när anestesiläkaren äntligen kom till vårt rum.

Under de följande timmarna fick jag sedan fyra stycken epiduraler och när jag fått den sista började jag känna att det snart är dags för att krysta. Barnmorskan handledde mig genom hela förloppet och efter ca 30 min krystande föddes hon. 21h efter att vattnet gått. Lycka!

Fick ha henne hos oss i några sekunder innan hon fördes iväg för att få hjälp med andningen. Det var så konstigt och jobbigt att plötsligt bli ensam i förlossningssalen och försöka ta in vad som sker.

Rasse blev hemskickad och jag fördes till ett delat rum där jag skulle sova några timmar, det fanns nämligen inga familjerum lediga. Så vi var alla tre på olika håll och det var extremt ensamt och jobbigt.

Följande dag när vi äntligen, äntligen fick henne till oss och dessutom fick ett familjerum. Vi var kvar på sjukhuset i några dagar och fick sedan komma hem.

En liten familj som vänjer sig vid det nya livet.

Lite firande första kvällen hemma.

Första promenaden på gården.

En liten, liten typ.

Lite champagne för att fira att Beatas semester började.

Första små stegen som mamma.

Trötta och känslomässigt dränerade, men så lyckliga!

❤️

Mycket hämtmat/mikromat den senaste tiden.

Igår plockade jag en liter krusbär som ska bli sylt.

Den dagliga promenaden. Lite längre för varje dag som går!

Nu har vi varit hemma i en vecka och livet är underbart, ljuvligt och fyllt av nya känslor, tårar och massa nya saker att lära sig. Härligt och tungt helt enkelt.

I skrivande stund sitter vi i bilen påväg hem från landet där vi har varit över dagen på lite kalas. Känns stort att vi vågade oss ut på ett heldags äventyr utanför hemmets väggar.

Så har livet sett ut för oss den senaste tiden ❤️